Det är inte ofta som jag faktiskt hamnar på bild, det är oftast jag själv som fotar andra. Jag har jobbat med att fota i några år nu, så det är väl inte jättekonstigt, men jag tycker på sätt och vis att det är lite synd, eftersom jag antar att det kommer en dag då mina barn kanske vill ha lite bilder av mig för att minnas saker, inte bara kolla på alla bilder som jag tagit på dem.

Så det händer att jag ibland offrar mig och hamnar framför i stället för bakom kameran. Men då är jag värsta kontrollfreaket och bestämmer vilka inställningar det ska vara, var fotografen ska stå, vilken vinkel det ska vara osv. Jag är dessutom sjukt kräsen på slutsållningen, du kan ta femhundra bilder av mig efter alla mina instruktioner, och jag godtar ändå bara tre, fyra stycken. Galet! Men that's me. Självkritiken flödar.