Fina tjejen

Vi har ju två hundar från Försvarsmakten, Heepa och Fennel heter de. Heepa har vi haft sedan hon var åtta veckor, men inte lagt någon direkt tid på annat än att miljö- och socialträna henne genom att låta henna följa med på så gott som allt, och träffa mycket människor och andra hundar mm.
 
Vi har klickertränat lite då och då, hoppat lite hinder och så vidare, men ren lydnad och följsamhet har vi inte tränat förrän vi köpte henne ifrån FM efter hon gjort sitt L-test. Detta för att vi fått höra att man vill ha en så "rå" hund som möjligt för att träning inför tjänstgöring ska vara så enkel som möjligt. Nu när hon är vår däremot har vi tränat lite mer och vi har på egen hand utvecklat en ganska fin förighet och kontakt enligt de hundkunniga vänner som sett oss.
 
Jag hittade ett klipp från i februari/mars någon gång där vi tränar följsamhet och kontakt ute första gången, efter att bara ha tränat i köket här hemma. Så här såg det ut.
 
 
 
Har man i åtanke att vi aldrig fått lära oss något på en kurs utan bara tränat hemma och bara under några veckor lite sporadiskt så känns det som att det kan vara en hund som är rätt utvecklingsbar och som kan komma att bli en trevlig lydnadshund framöver. Eller vad tror ni?
Oavsett vad så är hon ändå min lilla pärla, världens lugnaste och gosigaste tjej. Det största skälet till att hon inte gick igenom testet var för övrigt att hon var för bunden till mig och skulle bli svår för någon annan att träna, förutom bristande kamp- och föremålsintresse.
Det hade jag anat från några månaders ålder, det märktes rätt tidigt...
 
 
 
 

RSS 2.0