Näthat är inte bara tomma ord alla gånger

Näthat. Något som allt fler råkar ut för och som fler och fler tyvär också ägnar sig åt, ibland utan att ens reflektera över det. Det utmärkta programmet Trolljägarna öppnade mångas ögon, och var nog en rejäl tankeställare för många, men som så mycket annat faller programmet snart i glömska, och trollen, de som hatar och kränker på nätet, fortsätter härja och förstöra folks liv.
 
Ingen ska behöva ta emot såna här meddelanden från någon. Ändå hittar många tusen sånt här i sin inkorg dagligen.
 
Flera av mina vänner och bekanta har genom åren mottagit hat och hot på nätet. Själv har jag haft oerhört stor tur vad gäller näthat. Jag har inte mottagit några mordhot, jag har inte mottagit några kreativa omskrivningar som fitta, hora eller liknande. Jag har bara fått mothugg i mina sakfrågor, och DET känns helt ok, för det handlar bara om att andra inte delar min åsikt, men det BEHÖVER man inte heller göra!
 
Men jag känner också människor som faktiskt fått göra förändringar i sina liv på grund av näthat. Som utsatts för obehagliga och i vissa fall direkt farliga saker på grund av vad de bloggat om, eller hur de framstår på nätet. En hästbloggare som jag känner privat sedan flera år tillbaka har haft en av landets största hästbloggar inom dressyr, och hon har fått motta otroligt mycket hat och hot på grund av att hon ibland skrivit "provocerande" inlägg om sitt liv med sin häst. För mig framstår det som sjukt, vem fan blir så provocerad av att någon har råd att rida för bra tränare eller köpa utrustning för tusentals kronor, att den faktiskt hotar någon? Det låter inte helt normalt för mig. Men jag vet att denna bloggare mottagit mängder av hot på grund av såna saker.
Vid några tillfällen hade någon varit i hennes stall och skurit sönder saker i utrustningen och vid andra tillfällen har saker stulits för den här bloggaren. Och vid ett annat tillfälle hade någon lossat på navkaplarna på hennes hästlastbil. Som stod hemma på hennes gård. Det utgör alltså en potentiell livsfara, inte bara för henne och hennes häst, men även för medtrafikanterna. På grund av bloggframgångar och avundsjuka!
Hon har flyttat på sin häst flera gånger på grund av att hon inte känt sig säker på att den och hon själv ska få vara ifred, på grund av bloggandet. Hon har valt att fortsätta blogga på samma sätt, vilket jag tycker är starkt, för jag vet att det varit väldigt jobbigt för henne.
Det här är bara ett exempel på otäckheter som gått från att vara tomma ord på nätet till att bli en potentiell livsfara i verkliga livet. Det må vara hänt att en människa som har provocerande åsikter och inte skäms att uttrycka dem är "jobbig" eller "störande". Men det är inte skäl nog att utsätta någon för fara eller kränka dem. Det är inte ok att tala illa om eller sprida rykten om den människan bara för att man inte håller med i en sakfråga. Det är fortfarande en person man skadar. En person vars vardagliga liv påverkats av att man inte vill uppföra sig som folk och hålla en vettig ton på diskussionen.
 
Man ska inte behöva ha ont i magen för att logga in på Facebook eller andra sociala medier.
 
Många tänker inte ens innan de klickar iväg sin kommentar, eller sitt meddelande på Facebook. Men när det en gång är skickat, så är det skickat. Man kan inte ta tillbaka sina ord, och så långt tänker många inte ens! "Jag var irriterad när jag skrev" är en vanlig kommentar när man ifrågasätter varför man skickat sådant, om personen ens minns att det skickats. Men det gör det inte mer ok att skicka elakheter, hot och kränkningar till någon annan. Ett hot är ett hot. En kräkning är en kränkning, oavsett hur arg eller sur man var när man skrev.
Men tyvärr så finner sig många i att få sånt här dagligen. Det är "normalt" att "tjafsa på nätet" vare sig det är genom elaka kommentarer eller vidriga meddelanden på Facebook, Instagram eller Kik etc. Det farliga är att så många anser det som en vardaglig del av livet.
 
Det är fan inte normalt eller vardagligt att ta emot hot och hat för att man inte passar in i hur någon annan vill att man ska vara. Det är inte normalt att säga att någon ska dö eller inte borde få finnas bara för att den har saker som du själv inte har.
Och det är inte normalt att inte förstå att alla har samma rätt att framföra sin åsikt. Det ger dig inte rätten att kränka, hota eller slå någon på käften eller stalka människan i fråga.
 
Ett av de största forumen i Sverige kryllar av påhopp och kränkningar, skrivna av vuxna i många fall. Förebilder?!
Vi vuxna måste vara förebilder för våra barn, annars kommer vi aldrig att komma ifrån näthatet. Men forum som Familjeliv och Flashback visar tyvärr att inte ens vi vuxna kan bete oss vettigt på nätet många gånger. Visserligen är det ett jättekliv mellan hur grova påhoppen är på Familjeliv, där det oftast är mer "tjejtjafs"  och mer "gnällig stämning" och hur grova påhoppen kan vara på Flashback, där det är en helt annan nivå på kommentarerna mellan de olika användarna. Där är det riktigt grova påhopp, många gånger.
Dessa sajter drivs och används av vuxna, men kan lätt kommas åt av barn och ungdomar. HUR ska vi lyckas få dessa unga människor att inse att det inte är ok att skriva elakheter eller liknande, när vi själva gör det dagligen på dessa sidor?
 
Vi har mycket kvar att jobba med, och det är rent ut sagt skrämmande att inte ens vuxna kan hålla sig ifrån att kränka och såra, hata och mobba andra människor på nätet. Med ålder kommer mognad heter det ju, men ärligt talat vet jag inte om det är så alla gånger.
 
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0