Igår var jag i stallet igen. Jag hade abstinens i förrgår, och erbjöds att komma med en stallkamrat och hålla lite lektion för henne, så jag tackade ja. Det blev en kväll full av lerborstning, skratt och prat om balans och kroppskontroll. Och så ett kärt återseende när Nevve kom ifrån en träning med sin ryttare som övertagit lite av ansvaret för honom. Han stod med konstant spetsade öron och ville gosa med mig, och ägaren sa att hon trodde att han saknat mig, hur gulligt var inte det? :)

 

 

Det som slog mig var att det var en mycket trevligare stämning i stallet i allmänhet. Alla hälsade på alla igen, och alla var glada och trevliga, ingen höll sig ifrån någon annan, och DET var första gången på månader! Det intrycket bekräftades också av stallägaren och en av de andra i stallet, det har lugnat ner sig betydligt. Vilket så klart är skönt. Då finns det ju hopp om att jag ska kunna vistas där utan att få ont i magen innan jag åker dit längre fram.

 

Vi får se, min önskan är att bara komma tillbaka någon dag i veckan eller så till en början, jag red inte igår men nästa besök tänkte jag mig kanske att jag skulle hoppa upp igen och rida ut en sväng med någon. Jag KAN inte hålla mig HELT borta från hästvärlden, det kommer inte att funka. Men jag vill inte vara så bunden att jag måste dit varje dag igen. Tiden jag varit borta från stallet har lärt mig att värdera tid i hemmet också.

Det trodde jag kanske inte om jag ska vara ärlig, att jag skulle tycka det var SÅ skönt att vara hemma... :)