Mina föräldrar har verkligen gjort något bra som fostrat mig att alla hjälps åt i ett hem. Barnen ser ju att man hjälps åt, och jag hade också egna uppgifter. Redan i ettan, tvåan fick jag gå ut med hundarna, dammsuga, torka golv, städa i köket efter maten eller städa på toaletten. Jag städade mitt eget rum varje vecka, och jag klippte gräs och staplade ved. Idag är mina föräldrar inte bara mina förebilder utan även barnbarnens. Morfar kan lika gärna stå och steka pannkakor som mormor. Och mormor kan lika gärna klippa gräset som att morfar ska göra det.

 

För mig var det ingen big deal eller något konstigt att min pappa och jag åkte och storhandlade när mamma jobbade. Men jag vet att många höjde på ögonbrynen över att han åtog sig "fruntimmersgöra" som min mamma "förväntades" göra.

 

När de träffades så var han nog inte helt inne på den linjen, han har alltid älskat allt med motorer, och ägnade mycket tid åt såna aktiviteter. Men han insåg ganska snart att om han ville ha en relation med min mamma så fick han finna sig i att göra det som behövdes göras, oavsett om det var att tvätta och skura golv eller byta däck på bilen. I ett hem gör alla det de kan för att hjälpas åt. Den värderingen har han fått lära sig, och så även jag. Och nu är det mina barns tur.

Jag anser att det är underbart att mina barn får lära sig fran start att det är så, vi i min familj gör verkligen vårt bästa för att sönerna inte ska sluta som skitstövlar som sitter och fiser med en öl i näven framför någon actionrulle medan tjejen slavar i köket eller städar hela huset. Den dagen mina söner behandlar en tjej (eller partner) så, då JÄVLAR kan jag säga!

 

Det spelar ingen roll hur många könsneutrala klädesplagg du trär på dina barn. Det har ingen som helst roll om du kallar andra för hen i olika sammanhang. Det som är riktigt relevant för att dina barn ska formas till individer som inte ser könsstereotypt på alla aktiviteter, är att du ser till att visa dem att det är naturligt att föräldrar hjälps åt. Att det inte finns något som heter kvinnogöra eller manssysslor. Man gör det man gillar eller är bra på, och det man inte gillar hjälps man åt med. För det måste göras, och man är sällan ensam om att se till att det är stökigt t ex.

 

Om fler kunde stampa ner foten och lära sina barn hur man beter sig och att man hjälps åt, och framför allt att visa respekt och omtanke, så kanske vi kunde få ett trevligt samhälle inom något eller några decennier. Det skulle vara en trevlig omväxling till dagens skitungar som inte fått lära sig sunt förnuft och respekt alls i många fall.

 

(Inspiration till inlägget fick jag av Underbara Clara.Tack!)